Fysisk aktivitet kan i allra högsta grad betraktas som en stressor som aktiverar stressfysiologiska system på liknande sätt som psykologisk stressexponering.

Följande kapitel beskriver stressreaktioner vid akut stress och effekter av fysisk aktivitet på välbefinnande, bemästring och stressreaktioner.

Stress kan inte beskrivas som en enskild diagnos och därför diskuteras enbart generella effekter.
För mer specifik diskussion kring ordination av fysisk aktivitet hänvisas till kapitlen om smärta och depression som kan betraktas som närliggande områden.

Definition

Ordet stress har använts länge inom fysiken, men inom medicinen är stressbegreppet svårhanterligt då det förekommer en rad olika definitioner där begreppet stress används på olika sätt.

En av pionjärerna för dagens stressforskning, Hans Selye, beskrev i sitt arbete frän 1936, ett ospecifikt och generellt syndrom som han senare valde att benämna stress.

Selye syftade i sitt arbete på själva reaktionen eller den kroppsliga påfrestningen och inte exponeringen, vilken hade varit mer korrekt att benämna "�stress"� enligt fysikens definitioner.
En bättre benämning på Selyessyndrom hade således varit "�strain".

Begreppet stress används i dag både för att beskriva exponering (stressorerna)och individens reaktion på denna.

Stress kan definieras som ett tillstånd av ökad psykologisk, fysiologisk och beteendemässig beredskap, det vill säga kroppens alarmreaktion.

Sinnesintrycken vid stressexponering bearbetas i hjärnan och hjärnans tolkning och bemästring (coping) av situationen ligger till grund för vilka fysiologiska stressreaktioner som blir följden.

Den fysiologiska stressreaktion som utlöses är kroppens sätt att reagera och kan betraktas som en överlevnadsreaktion.

Stresshormoner frisätts för att bland annat mobilisera energi att kunna bemöta påfrestningen, varefter ytterligare system som återställer balansen aktiveras.

Den fysiologiska stressreaktionen är således en helt normal reaktion som är nödvändig för att kroppen ska kunna agera och reagera adekvat vid hot och utmaningar.

Våra stressfysiologiska system är således anpassade för en kortvarig aktivering.

Även genetiska faktorer och personlighet kan spela en stor roll.

Förekomst

Stress kan inte beskrivas som en enskild diagnos, vilket gör det omöjligt att diskutera förekomst.

När det gäller den ökning av långtidssjukskrivningar som skedde i Sverige under andra halvan av 1990-talet
och början av 2000-talet, bestod denna till stor del av diagnoser kopplade till psykisk ohälsa.

Enligt statistik från Försäkringskassan i Sverige år 2006, står smärtdiagnoser tillsammans med psykisk ohälsa för majoriteten av landets sjukskrivningar.

Huvudgruppen psykiska sjukdomar utgjorde närmare 36 procent år 2005,
där andelen har stigit från cirka 28 procent år 2002.

De två största diagnosgrupperna inom psykisk ohälsa är diagnoskoderna F32 (Depressiv episod) och F43 (Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress) som står för 22 procent av det totala antalet pågående sjukfall
som överstiger 14 dagars sjukperiod vid registrering i december 2006 (Källa: Försäkringskassan Sverige).

Kartläggning av 9 000 landstingsanställda mellan 1998 och 2004 visade att sammanlagt rapporterades nyss påbörjad långtidssjukskrivning (mer än 28 dagar) hos 1 483 personer under denna 5-årsperiod.

De vanligaste diagnosgrupperna enligt rapporten var "�besvär och sjukdomar från rörelseorganen"� (46 %) och
"�psykiska och stressrelaterade besvär"� (33 %).

Orsak

Mellan 30 och 40 procent av sjukskrivna i Sverige har enligt statistik från Försäkringskassan diagnoser som kan definieras som psykisk ohälsa.

Hur stor del av den psykiska ohälsa som föranleder sjukvård/sjukskrivning som orsakas av stress är i dagsläget omöjligt att säga.

Faktorer som förändringar i arbetslivet med neddragningar och omorganisationer och ökande krav nämns som bidragande orsaker till ohälsan i Sverige.

Föråldrad arbetskraft, kvinnors dubbelarbete, färre individer som förväntas utföra mer komplicerade arbeten, ökade krav i privatlivet och inte minst brist på återhämtning är andra faktorer som nämns som förklaring till ökningen av långtidssjukskrivningen.

Även i andra länder finns det studier som tyder på att psykosociala faktorer kan vara en bidragande orsak till långtidssjukskrivning.

I en nyligen genomörd kartläggning av landstingspersonal rapporterades ett så kallat uppvarvningstillstånd med förhöjd stressnivå hos var femte deltagare.

Samtidigt är det viktigt att poängtera att en stor majoritet, över 80 procent av deltagarna, skattade sitt allmänna hälsotillstånd som gott eller mycket gott.

Diagnos

Stress kan inte definieras som någon enskild diagnos, men nämns ofta som en bidragande orsaksfaktor till diagnoser såsom depression och olika smärttillstånd.

Hur stor roll stress spelar som orsak finns dock inte vetenskapligt dokumenterat.

I Socialstyrelsens rapport om "�Utmattningssyndrom"� (UMS, F.43.8) föreslås denna nytillkomna diagnos med fördel kunna användas för psykisk utmattning där orsaken tros vara stress.

Klinisk erfarenhet vittnar om att patienter som uppfyller kriterierna för UMS har en

• hög sjukdomsbörda,

• sömnstörningar är vanliga och övriga sjukdomstillstånd med

• depression och

• ångest ofta förekommer.

En viktig del i de diagnostiska kriterierna är att fysiska och psykiska symtom på utmattning ska ha varat under minst 2 veckor och att symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat under minst 6 månader.

Det ingår således i kriterierna att det ska finnas en identifierbar stressexponering.

Diagnosen utmattningssyndrom är relativt ny och forskningsstudier saknas helt när det gäller diagnosen.
Kunskapen bygger för närvarande således enbart på klinisk erfarenhet.

Psykiskt välbefinnande är en mångfacetterad företeelse som kan beskrivas och valideras pä olika sätt, och därför kan effekter skilja sig mellan olika utfallsmått.

Många av dessa studier är också tvärsnittsstudier genomförda pä en relativt frisk population.

Det finns således ett behov av studier med långtidsuppföljning samt randomiserade interventionsstudier på patienter som lider av trötthet och psykisk ohälsa där stress kan vara en bidragande orsaksfaktor.

Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling

En nyligen publicerad studie från Heiden och medarbetare visade ingen skillnad mellan fysisk aktivitet eller kognitiv beteendeterapi jämfört med så kallad standardbehandling hos patienter som var långtidssjukskrivna för diagnoser som utmattningssyndrom eller depression där stress betraktades som en bidragande orsaksfaktor.

Utfallsmåtten var autonom aktivitet, smärtkänslighet, upplevd stress och mental hälsa.

Den fysiska aktiviteten bestod av två pass i veckan,

• ett med lågintensiv vattengymnastik och

• ett pass med valfri träning (styrketräning, aerobics, promenad eller simning).

Fler behandlingsstudier är nödvändiga inom området, och ser man till den forskning som har gjorts på patienter med depression har fysisk träning i ett flertal studier visat sig ge positiv effekt vid depression men träningsmängd och antal träningsveckor kan ha betydelse (se kapitlet om depression).

Akuta effekter av fysisk aktivitet på stressfysiologiska system

Fysisk aktivering är i allra högsta grad en stressor som påverkar kroppens stressfysiologiska system.

Fysiologiska stressreaktioner involverar främst hypofys-hypotalamus-binjure (HPA)-axeln och det autonoma nervsystemet (ANS), som kan betraktas som kroppens mest fundamentala stressfysiologiska system.

Dessa interagerar intimt med varandra.

Corticotropin releasing hormone (CRH) styr utsöndringen av adrenokortikotropt hormon (ACTH)
som i sin tur stimulerar utsöndringen av kortisol från binjurebarken.

Andra faktorer än CRH kan också styra utsöndringen av ACTH och därmed kortisol, och
arginin vasopressin (AVP) har till och med visats vara viktigare styrfaktor än CRH
för utsöndringen av ACTH i samband med akut fysisk träning.

Aktiveringen av HPA-axeln i samband med fysisk träning är en komplex process.
Den påverkas av en mängd olika faktorer, såsom

• träningens intensitet,

• vilken tid på dygnet träningen sker,

• vilka måltider som föregått träningen samt

• deras sammansättning.

Akut stressfysiologisk aktivering kan också påverkas av psykologiska faktorer såsom

• motivation och

• konkurrens.

Utsöndringen av kortisol uppvisar en stor dygnsvariation, vilket gör att samma träningspass kan resultera i varierande ökning av kortisol beroende på vilken tid på dygnet träningen utövas.

Högre träningsintensitet leder vanligtvis till större aktivering av HPA-axeln.

Sympatiska delen av ANS med frisättning av noradrenalin och adrenalin aktiveras främst i samband med akut fysisk och psykisk stress och leder dä bland annat till en

• ökning av blodtryck och